Förvirrad av virrvarret kring familjen Alfvén och Love and Hope (f.d. Love Nepal)? Vad ska man tro? Elaka journalister som gjort en höna av en fjäder? En samvetslös familj med bakgrund i Trosrörelsen som utnyttjat föräldralösa flickor för att säkra sin egen ekonomi och få gratis utlandssemestrar i lyxhotell?
Artiklarna i Aftonbladet och Expressen har nu orsakat fullt krig mellan de som vill fortsätta stödja familjen och de som anser att allt är en bluff. Tillgängligt material kring händelseutvecklingen är nu så pass omfattande, att det är dags för en liten summering. Sanningen är dock sällan svart vit. Därmed slits många mellan den egna bilden av familjen Alfvén och nuvarande mediala bild, med arga kändisar och journalister.
Bakgrunden till ”dundersuccén” Love Nepal:
Runt 2009 besöker Håkan Gabrielsson från hjälporganisationen Out of Ashes tillsammans med Raju Sundas, ledare för Lighthouse Foundation Nepal ett par Badi-byar i västra Nepal. Out of Ashes summerar följande efter besöket:
I byarna mötte de många kvinnor och barn och såg deras extrema fattigdom, sociala elände och sårbarhet. De insåg att de flesta tjejer och kvinnor, om inte alla, skulle inom några år missbrukas och utnyttjas sexuellt. På grund av kastsystemet, fattigdom och deras kulturella bakgrund riskerar de hamna i slaveri och blir lätt offer för sexuella övergrepp. Det var hemskt att höra historier om våldtäkt, tvång och exploatering och inse att denna etniska grupp från födseln förutbestämda till detta liv.
Samma år visar Håkan Gabrielsson vännen Mikael Alfvén bilder på tre Badi-flickor, vilket enligt Alfvéns eget vittnesbörd var startskottet till Love Nepal. I morgonsoffan på kanal 4 berättar Mikael att dessa flickor var prostituerade i 7-9 års åldern. Han berättar vidare hur han grät hela natten och hela vägen hem på planet. (Denna bild av presentationen av de tre flickorna såsom prostituerade är något som både Out of Ashes och Lighthouse foundation Nepal idag förnekar och är en del av kritiken mot Love & Hope.)
The rest i history, för den som följt familjen. Sonen skrev ett känslofyllt facebookinlägg några år senare som fick stor spridning i sociala medier. Jonatan Alfvén kom sedan att bli organisationens ansikte utåt i många sammanhang. Love Nepal och delar av familjen Alfvén blev ganska snart rikskändisar och har sedan dess rört sig bland kändisar och njutit av medial medvind i många tidningar och TV-kanaler. Miljonerna rullar in. Alla vill vara med och bidra. Tidningen Dagens läsare röstar i december 2016 fram Jonatan Alfvén som ‘årets förebild‘.
Problemen förefaller ha börjat när en privatperson (Anneli Wester) med stor erfarenhet av Nepal börjar granska organisationen. Inför en resa för att hjälpa jordbävningsoffer i Nepal föreslår några att hon samarbetar med Love Nepal som sägs vara aktiva där. Wester anser inte att presentationen i Sverige matchar arbetet i Nepal, som egentligen drivs av Raju Sundas och Lighthouse Foundation.
I takt med att hon finner diskrepanser i arbetet, lägger hon ut det i sociala medier. Love Nepal slår i omgångar ifrån sig kritiken som 100% lögn och smutskastning och förefaller ha fortsatt med det in i det sista.
En summering av Westers kritik finner du här. I stora drag rör det sig om det som nu framkommit i media. Frågetecken kring vart pengarna går, köpta bilder i marknadsföringssyften, lyxhotell, dyra flygresor, övergrepp på barnens personliga integritet (genom publicering av bilder på ”prostituerade” i Sverige) och falska vittnesbörd om fritagningar (vem som egentligen stod för dessa) m.m.
Mot slutet av 2016 krackelerar samarbetet mellan Love Nepal och Lighthouse Foundation. Så beskriver Out of Ashes grundare det hela:
Vid konfliktens början i november 2016 förde LN fram anklagelser emot LHFN och ledarskapet (Raju Sundas) genom fadderbrev och privata personliga brev, och på deras hemsida och på Facebook. Kritiken växte till att omfatta grova beskyllningar om korruption, kontroll, och ekonomiska oegentligheter och man har t.o.m. gjort gällande att ledarskapet far runt i byarna och våldtar kvinnor, att dem tillhör maffian, att dem är hallickar och säljer flickor till bordeller i Indien, att många barn har blivit misshandlade och slagna så att de flytt ifrån hemmen eller blivit utkastade, osv.
Håkan Gabrielsson som förmedlade kontakten med LHFN till Love Nepal en gång i tiden berättar på sin hemsida att familjen Alfvén i november 2016 anmälde LHFN till Socialdepartementet – Ministry of Women, Children and Social Welfare (MWCSW) i Kathmandu Nepal. I december bröt Alfvéns det ekonomiska stödet till LHFN retroaktivt, vilket om uppgifterna är korrekta givetvis försatte arbetet i gungning.
Vidare berättar Gabrielsson:
Då har man inte överfört några pengar vare sig för november eller december för de 340 barnen de var ansvariga för. Man skrev bl.a. följande:
”Efter en omfattande undersökning har det framkommit flera samstämmiga uppgifter om en betydande korruption och olämpligt uppträdande inom ledarskapet, bland annat genom maktmissbruk, hot och diskriminering.”
Detta påstående är inte sant. Den ”omfattande undersökningen” är deras personliga uppfattningar. Det har ingenting med en utomstående objektiv opartisk undersökning att göra. Man föregår utredningen från SWC för att deklarera vad man själv tror. Man kan av någon anledning inte invänta den undersökning som socialdepartementet satte igång. Efter ett par månader är SWC:s rapport klar som visar att anklagelserna är ogrundade. Alla anklagelsepunkter gås igenom. En del anklagelser är så konstiga att man blir förvånad hur man kan komma med sådana anklagelser. Till andra finns det rimliga förklaringar, men LN har inte brytt sig om att ta reda på bakgrunden till saker som skett, eller inte velat tro på förklaringarna. Utredningen friar LHFN och socialdepartementet ger sitt fulla stöd till Lighthouse i deras arbete. (Slut citat)
Familjen Alfvéns svar på detta är att myndigheterna går att muta och att LHFN på något vis lyckats ta sig igenom inspektionen på barnhemmet, trots påstådda missförhållanden.
Efter att ha plöjt igenom offentliggjort material kan jag bara konstatera följande. Maktkampen kring barnhemmet i Nepal går säkerligen att skriva en bok om. Familjen Alfvéns resa mellan 2009-2017 likaså. Den havererade relationen med LHFN summeras nog bäst med en klassisk skilsmässa. Kanske vore separationen mellan sambos närmare sanningen (Då skriftliga överenskommelser förefaller saknas).
Vad jag kan se är händelseförloppet ganska typiskt för frikyrkosfären jag rört mig i sedan barnsben. Kanske ännu mer typiskt för de med bakgrund i Trosrörelsen. (Livets Ords samfund) Inledningsvis goda intentioner från båda parter. Verbala överenskommelser som fungerar i mindre skala, men är ohållbara när miljonerna börjar rulla. Försök till ‘åtstramningar’ i efterhand. Intressekonflikter och maktspel. Vem ska styra. Vem ska bestämma.
Enligt Gabrielsson erbjöd sig Alfvéns att återuppta sponsoring av barnhemmet om de fick välja styrelse. Det vore i så fall rena utpressningen, oavsett vad ledningen gjort sig skyldiga till. Att abrupt avsluta ett mångårigt stöd till LHFN uppfattas lätt som oansvarigt och man undrar ju vad barnen gjort för att drabbas av dess konsekvenser.
Mitt i allt ett mångmiljonbygge där Love Nepal/Love and Hope överfört hela 5 miljoner SEK(!), där inget gått riktigt som de tänkt sig. Det är stora pengar att satsa. Här finns dock en tredje part inblandad – en lokal församling, som komplicerar situationen ytterligare. Ovanpå detta myndigheters inblandning som inte gör saken lättare, då Love Nepal förefaller ha saknat egen registrering i landet och arbetat ‘via proxy’.
Avtal parterna emellan saknas och ord står nu mot ord. Alfvéns har nu erkänt delar av kritiken. Eskil Jonsson, Financial Advisor to Non-Governmental Organisations, som anlitats för att utreda LHFN ger viss kritik till organisationen L&H klippt med. Dock inte i närheten av L&H’s anklagelser.
Lyxhotell menar Alfvéns dock vara engångsföreteelser. Anneli Wester menar sig ha spårat flertalet vistelser till TripAdvisors lista över Nepals mest exklusiva hotell.
– Vi har kunnat rädda och ta hand om 600 flickor, det är det jag sysslar med, förklarade Jonatan Alfvén i ett TV-inslag för Dagen, då han förra året blev utsedd till Årets Förebild 2016.
I sverigepresentationen av arbetet försvann onekligen gränsen mellan de två organisationerna.
Så sent som i maj förra året inleds en artikel i Aftonbladet med:
När Jonatan Alfvén var 19 gjorde han en resa till Nepal som kom att förändra hans liv. Historierna från småflickorna som varit sexslavar, bilderna som etsade sig fast på näthinnan.
– När jag klev på planet på väg hem lovade jag mig själv att jag skulle jobba med det här resten av mitt liv, säger han.
I dag är Jonatan 23 år och arbetar för svenska organisationen LoveNepal, som driver sju barnhem i Katmandu i Nepal. Här hjälper man flickor, pojkar och föräldralösa barn från kastlösa folkgrupper som lever på landsbygden
i Nepal. Många av flickorna såldes som sexslavar från sina familjer redan när de var 8–9 år gamla och smugglades över gränsen till bordeller i Indien.
Jonatan Alfvén och hela hans familj jobbar för organisationen LoveNepal. Jonatan arbetar en hel del på plats i Indien med att frita flickor från bordeller.
Rubriken på artikeln som ingen motsatte sig då var ”Svenska Jonatan, 23, riskerar sitt liv för sexslavarna”
Vidare berättar Aftonbladet:
I höst planerar Jonatan att flytta till Indien för att bli upptränad av ett proffs för att kunna rädda fler flickor.
– Vi har en indisk medarbetare där som har jobbat i 29 år med det här, och har räddat 10 000 flickor. Han tog in mig och min bror i ett bordellområde för ett par månader sedan. Han sa ”Jonatan, du är den första som jag tar in utifrån, det här är livsfarligt”. Men på något sätt kände han ett förtroende för mig, säger Jonatan Alfvén.
Det blir onekligen en ‘sanning med modifikation’ att Jonatan personligen ‘arbetar en hel del på plats i Indien med att frita flickor’ då ett ‘studiebesök’ på en bordell givetvis inte räcker till för denna beskrivning. Med facit i hand tror jag många uppfattar Jonatan som lite ‘drama queen’.
Det är ju ytterligare en sanning med modifikation att Love Nepal drev sju barnhem i Nepal. Det råder ingen tvekan om att de troligtvis varit stora bidragsgivare. I fallet Lighthouse foundation Nepal, har det dock framkommit att de även haft andra sponsorer och därmed inte vill ge någon slags exklusivitet till Love Nepal/Love and Hope.
I Expressen lägger Mikael Alfvén över större delen av skulden på LHFN:
– Det har varit enorma överdrifter och osanningar. Det är så mycket information som vi fått genom åren som vi starkt ifrågasätter i dag, säger Mikael Alfvén.
Det är ju lite moment 22 över det hela. I så fall uppstår ett annat problem. D.v.s. hur Love Nepal kunnat pumpa in miljoner i en verksamhet i så många år utan att märka något förrän i slutet av 2016. I Expressens intervju ger Mikael ett generat intryck och ser ut att skämmas.
Tidningen Dagen’s jury (inför ‘årets förebild’) är inte oskyldiga till att sprida felaktig fakta. Så motiverar de priset:
Juryns motivering
Jonatan Alfvén har kämpat med mod och stort hjärta för att flickor och pojkar som utnyttjats som sexslavar – i Nepal och Indien – ska få ett värdigt liv genom organisationen ”Love Nepal”. Över 600 barn är i dag räddade och det viktiga arbetet växer för varje år. Jonatan Alfvén har med stort engagemang och skicklighet drivit arbetet på plats, men också lyckats skapa stor uppmärksamhet i Sverige för de utsatta sexslavarna i Indien och Nepal. För detta tilldelas Jonatan Alfvén tidningen Dagens utmärkelse ”Årets förebild 2016”.
Att dela ut julklappar under vad många uppfattar som semester i Nepal är ju onekligen inte samma sak som att ‘driva arbetet på plats’. Det är ju alldeles uppenbart att andra gjort och att Love Nepal fungerat som en insamlingsorganisation och opinionsbildare. I sig lika viktigt om det görs med öppna kort.
Hur summerar vi då sista veckans skriverier?
- Familjen Alfvén har nu gjort flera medgivanden och i vissa fall bett om förlåtelse för inkorrekta bilder och missvisande information.
- Dagen och Världen idag tycks stå till familjens förfogande att gjuta olja på vågorna. Aletheia lägger sig härmed någonstans mitt emellan våra två kristna tidningars försök till damage control och sekulär press. Vi känner ju igen problematiken.
- Love and Hopes bemötande av Anneli Wester om att allt är 100% lögn och smutskastning skadar organisationens förtroendekapital. Mycket av hennes kritik visade sig ju faktiskt stämma, fast det satt djupt inne att erkänna. Hennes kvarstående frågor är tveklöst relevanta. Någon riktigt allvarlig. (Läs själv här)
- Hittar inga ursäkter från Jonatan Alvfén kring hans egna ‘fiskehistorier’. Han har ju trots allt mottagit lovprisningen för att ‘riskera sitt liv för sexslavarna’. Som ‘årets förebild’ i Dagen kanske det vore på sin plats? Ett studiebesök på bordell är ju inte att ‘riskera sitt liv’, såsom det sker regelbundet.
- Utsvävningar kring vad som egentligen händer i utlandsarbete är delar av kristenheten (tyvärr) vana vid. Något sekulära givare inte accepterar. Borde vi verkligen göra det som kristna? Vi bör väl leva efter en ännu högre standard och noggrannhet?
- Har familjen Alfvén medvetet bluffat om alltihopa för egen vinnings skull? – Nej. Absolut inte.
- Har de kryddat sina vittnesbörd emellanåt? – Det får du avgöra själv. Jag uppfattar det så. Onekligen våra två kvällstidningar likaså. Åtminstone vad gäller deras personliga deltagande i verksamheten i Nepal, samt vem som driver vilken verksamhet.
- Skilsmässan mellan Lighthouse foundation Nepal och Love Nepal bör dock beaktas. I en informationsvideo på Out of Ashes hemsida läggs även stor vikt vid just potentiell barnprostitution. Liksom resten av sajten. Love and Hope är alltså inte ensamma om en eventuell överbetoning på att förhindra barnprostitution. (Det är ju onekligen mer ‘spännande’ än vanlig barnhemsverksamhet.)
Min slutsats är att jag vidhåller det jag skrev i min första post; Familjen har goda intentioner och vill väl. Tyvärr räcker inte alltid våra goda intentioner när miljonerna börjar rulla in i en kristen organisation. Här ställs vår karaktär på prov, och hur gåvomedel används är en allvarlig sak.
Mitt eget intryck efter många år som Trosrörelsesympatisör, och lika många år som kritisk till rörelsen, är att många (inte alla!) med denna bakgrund är skadade. Vi fick lära oss att ‘bre på’ för den goda sakens skull. Att ‘elda på’ åhörarna och uppmuntra givande. Sällan rör det sig om rena lögner, utan stora överdrifter. Kan det vara fel när syftet är gott, resonerar säkert många.
Det ska vara häftigt, uppseendeväckande och imponerande. En kultur inom denna rörelse som liksom sitter i dess DNA. Långt efter många lämnar den. Likt ränderna i en zebra, sitter en förmåga att slå an känslosträngarna kvar. Att leva i gränslandet mellan sanning och lögn, fakta och överdrifter måste jag tyvärr härleda till den fallne aposteln, Ulf Ekman själv. Men om denna analys stämmer, är det till föga hjälp för Love and Hope idag. Inför Gud, Aftonbladet och Expressen, får var och en ansvara för sina egna handlingar.
Om Alfvéns Love and Hope överlever veckans enorma bakslag hoppas jag de har lärt sig något av detta. Att fakta och sanning får större utrymme i deras arbete. Att de i framtiden ger cred åt alla inblandade parter och berättar om vem som gör det egentliga vardagliga arbetet runt om i världen. Kanske hade det varit viktigare att flyga hit Raju Sundas (ledare för Lighthouse Foundation Nepal), än att bränna 70 TKR på ett event med Carola i Nepal?
I slutändan är jag övertygad om att det behagar Gud att engagera sig i flickor och pojkar som riskerar hamna i både misär och prostitution. Vad gäller engagemanget får vi nog trots allt ge familjen ett A+
Mitt råd blir således: Erkänn felen. Korrigera misstagen. Undvik att resa som andliga divor på gåvomedel. Kör med öppna kort och lär av misstagen. Undvik verbala avtal, om än med kristna syskon. Försök hålla en högre standard än sekulära hjälporganisationer. Inget gör svenskar mer förbannade än minsta antydan att gåvomedel inte går dit de ska, eller en organisation far med halvsanningar. Som kristna tror vi på nåd (efter omvändelse), mot de som gör misstag. Expressen och Aftonbladet är, som ni fått erfara, inte lika nådefulla som tidningarna Världen Idag och Dagen varit. Men det behöver knappast påvisas just nu.
Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria. (Joh 8:32)
Over and out
Daniel ”My Two Cents” F orslund
Red.anm.: Love and Hope och Out of Ashes har erbjudits att kommentera, korrigera eller lämna synpunkter innehållet om så önskas.
Relaterat:
Tidningen Dagens artiklar om Love & Hope (Love Nepal)
Utredningen av Light house foundation Nepal av Eskil Jonsson, Financial Advisor to Non-Governmental Organisations
Världen Idag: Familjen Alfvén bemöter kvällspressens kritik
(Privat hjälparbetare och Nepalresenär) Anneli Westers summering av kritik mot Love & Hope’s arbete